Skissa sin vikt i papper

Jag har slutligen hittat hem och ordnat en plats att rita på. Såhär ser plejset ut! Nåväl, hur var det nu... javisstja, perukserien. Eller Moretta som faktiskt är dess sanna namn! Nu när jag har satt mig till rätta är det dags att fortsätta... berätta.



Jag har filat på projektet länge och väl, och oundvikligen har mängder av teckningar samlats på hög. Jag kommer på tusen idéer, stryker minst lika många, klottrar ner block och papper för att komma fram till någonting bra. I det här stadiet finns ingen anledning (för mig) att göra det snyggt, idéerna är det viktigaste. Att rita järnet är ett sätt att utforska sin serievärld snarare än att alla idéer redan finns i huvudet och väntar på att skrivas ner! Ingenting är för fult eller korkat för att ritas och det är ju faktiskt här som (även om mycket är värdelöst) som de viktigaste fröna till berättelsen sås.

Det kan vara platser med märkliga ordskämtiga namn (Som drive-in-baren/verkstaden "The crowbar" eller raveklubben black hole som döljer en ingång till underjorden, båda förekommer i serien) eller karaktärsskisser. Det första skisstadiet är ganska vilt och ofta är det bara jag själv som kan tyda teckningarna. Ungefär samtidigt som jag började teckna ner alla idéer hände även andra saker. Jag började skriva lösa snuttar av textmanus, scener som var färdiga i mitt huvud. Jag återkom ständigt till vad jag vill säga med serien och vad grundstommen i dess handling är för att inte springa vilse bland alla knäppa grejer jag ville skriva om (Serien måste ju ha ett slut för bövelen). Mina vänner (Ni vet vilka ni är!) hjälpte mig genom att komma med smarta förslag, kluriga frågor och såg sådant som jag själv inte upptäckte var konstigt. Det här med att be andra kolla på vad man gör är ovärderligt och kan fortsätta ända tills serien ifråga är helt färdig egentligen. Man kan kolla om serien eller manuset är tydligt nog genom att ge det till någon som vanligtvis inte läser serier (Min mamma läste Umbra innan jag börjat teckna den egentliga serien!) och få smarta uppslag.


Det kändes fint och officiellt att göra en egen mapp till serien på datorn. Kan göras manuellt också genom att bara skaffa en pappersmapp till sina teckningar! Där samlar jag referensbilder, textmaterial och tecknade grejer. En sak som jag har svårt för (många andra också tror jag) är att bara sätta sig ner och skriva allt i kronologisk ordning. På skiss och manusstadiet lät jag allt växa fram nästintill slumpmässigt - jag skrev i mitten, slutet och början på samma gång. Ett tag hade jag bara början och slutet och det däremellan var vagt. Jag började placera händelserna på en tidslinje, jag gjorde tidslinjer för alla möjliga saker. Till exempel hur karaktärerna känner sig när vissa saker inträffar, vid vilken tidpunkt de har en viss relation till en annan figur. Det var också lärorikt för att utforska historien!



Det hände att jag lät karaktärer träffas för att se vad som hände. Här är Ethel från "Umbra" och nya huvudkaraktären Marcel, iförd peruk. Det är kul att göra saker i stil med "Vad skulle den här figuren göra om..." och sätta den i olika scenarion. Lite som att spela sims. Och man lär känna sin karaktär på köpet! Jag försökte att tänka på figurerna som levande, inte streck på papper. Och att jag behövde lära känna dem precis som vilken annan ny person som helst! Jag började tänka på karaktärerna innan jag började fundera alltför mycket över världen de levde i. Dock ändrades karaktärerna mycket när jag väl utformat världen, eftersom att alla påverkas av sin omvärld på olika sätt...



Mer om karaktärsskapande och figurerna senare, här är pennorna! Brukar oftast använda billiga reklampennor från typ Gotlands kommun dock, men variation är trevligt. Och angående att skissa sin vikt i papper; jag skulle gärna spara svensk urskog genom att skissa digitalt. Dock har papper en fantastisk fördel, nämligen att man kan sitta var som helst i hela världen förutom på havsbottnen och rita! Fast en hel del digitalt har det också blivit på senare tid. Over and out!